Mina tankar om tid

17 oktober 2004 (analog) – Det här med tid är nåt jag tänker på ibland. Tiden som är nu. Just precis nu. Och tiden som var då. Just precis då. På nåt sätt försöker jag ta tillvara på all tid nu och framåt så mycket jag kan. Lika viktigt är det att ta tillvara på tid som varit. Som alla minnen. Såna som man aldrig blir av med. Som man inte vill bli av med. Dom finns där. Inkapslade med känslor och allt. Man blir ibland påmind nu om då. Och så upplevs då som nu. Kanske är det så att man vissa stunder klamrar sig fast vid en viss tid. Man åldras och tänker allt oftare på all tid man redan använt. Och viss tid känns alltid som igår. Och viss tid minns man inte alls.

Tid är nåt man förbrukar. Men var tar då den förbrukade tiden vägen. Sorteras och läggs viss tid som minnen i små tids-askar, som man kan ta fram när man känner för det. Och sorteras viss tid bort som oviktig. Kan man komma ifrån nuet för att man tänker på tid som redan varit. Jag inbillar mig att det finns en orsak till att viss tid sparas. Det finns en mening med att viss tid i livet läggs i askar.

Jag undrar hur många små tids-askar det blir under ett liv.